Upp i nock

Vi hade ett mål. Upp i nock med taket skulle vi! Väckarklockan ringde tidigt, tidigt och vi satte fart på dagen. Riktigt bra byggväder! Molntäcket bredde ut sig och skymde solen. Luften var lagom varm.

Vi litade stenhårt på att slippa regn. Därför körde vi den djärva varianten, på med all råspont på hela taket. Ingen fegvariant med att lägga två längor råspontluckor för att sedan rulla ut duken som vi gjort tidigare.

Här är jag och Gun i full gång.

Takhålet krymper.

Vi gjorde klart ordentligt och märkte ut för kapning, tänk vad effektivt och bra det är att slå snöre.

Här står jag under taket när Hasse sågar av biten som ska bort. Likadant i båda ändar.

Här häftas kanten fast. Under den vita remsan finns det klister.

Det är alltså en klisterremsa i vardera änden men åt varsitt håll. Det syns bra på denna bild.

Sedan dras remsorna bort och klistras ihop.

Ventilerad nock ska vi ha även på denna byggnad. Här ligger insektsnätet och väntar.

Här kommer det på plats.

Vi nådde målet! Envist jobbade vi på och det blev ca 12-timmars arbetsdag. Precis som vi höll på under våra lediga dagar när huset byggdes. En väl använd ledig onsdag i juli. Nu kan vi nöjessnickra! Det är oerhört skönt att taket är på plats. I fortsättningen kan vi gå till bygget och ta en planka här och där utan någon press. Vill vi jobba en hel dag går det också bra.

Den här bilden är för dig, mamma. Så här ser det ut nu när vi kommer gående på åkervägen just nu. Puss!

Väderberoende

En råspontluckan lucka är 3,6 m lång. Eller, i snickarens värld är den 3600 och då är mm underförstått. Med andra ord är den lång och bänglig. Bredden ligger på ca 595. Här, när den ligger på taket ser den fjuttig ut.

Det är inte alla som har förärats en rosa tumstock. Jag har. En blomma vissnar förr eller senare men tumstocken brukar få ett ganska långt liv. Kanske var det så givaren tänkte?

Vår bygghund envisas med att ligga hårt och så kallt som möjligt. Hon har mjuka bäddar men väljer självklart själv var hon vill ligga.

Här har hon valt betongplattan.

Vi hade bestämt oss för att lägga två längder med råspontluckor idag.

En takduksbredd täcker nämligen två bredder av råspontluckor. Varför var det målet? En sak är vi rädda för och det är att få regn på råsponten. Risken är att den börjar röra på sig och då blir inte taket rakt och snyggt. Har man bara fått på duken, då är faran över. Vi kikar ofta på väderappar och på himlen. Vid 12-tiden skulle regnet komma och vi hann med vårt beting.

Halva taket

Noah och Hasse hann lägga början på taket med första takduksvåden. Innan regnet och innan Noah drog iväg norröver på nya äventyr. Nu får vi återigen klara oss på egen hand. Härifrån ser taket inte mycket ut.

Här syns det lite bättre. Underifrån.

Under planeringstiden av huset förklarade jag bestämt att något tak, det tänkte jag inte kliva upp på. Oj, vad många timmar jag har jobbat på tak sedan dess! Det var inte så farligt som jag föreställde mig. Man behöver inte upp många meter för att förbättra utsikten.

Vi bar upp luckor i hettan.

Med hjälp av Gun går spikandet lätt. Vi är glada över besluten att jobba både med takluckor och Gun. Oj, vad med tid och besvär vi spar. Tid tar det men vi stressar inte och jobbar inte toklånga dagar som när vi byggde huset. Nu har vi tak över huvudet och känner inte längre samma press som då. Det är skönt att vara igång med sista delen av byggprojektet. Nästa sommar har vi planer på att bara vara lata och inte bygga någonting för första gången på fyra somrar. Vi får se hur det går med dessa planer...

Här rullas duken ut för fastsättning.

Tänk, vi kom ända upp i nock! Hettan tänker jag inte beskriva för den var obeskrivlig.

Här är halva taket underifrån. 

Första råspontluckan på plats

Ungefär så här ser det ut när vi får takstolarna på plats. Först lyfter vi upp dem så att de hänger upp och ner. Sedan hasas då dit de ska. Därefter stöttas de upp. En lång pinne skruvas dit och med hjälp av den reser man upp takstolen på plats. Sedan lyfter starke Hasse den på plats och skruvar fast den i vinkeljärnet med rätt sorts skruv. En skruv som tål lite rörelse och påfrestningar utan att gå av. Tänk vad sådana detaljer är viktiga.

Här har vi kommit ungefär halvvägs med takstolarna.

Vad är nu detta? Aha! Första råspontluckan på plats, en urusel bild då luckan ligger på kinavippen och inte syns supertydligt. För oss en väldigt skön bild. Taket är på g. Nu vill vi verkligen inte ha regn innan pappen är på plats.

Modifiering

Det är toppenväder. Inget regn, bra när man bygger, väldigt varmt, mycket sol, dumt att gnälla. Då låter jag bli. Hur som helst är det skönt att vara igång igen. Jag älskar att starta, driva och avsluta projekt. 

Hasse är som vanlig fantastisk. Här har han byggt en byggställning, i hettan. 

En på varje gavel. Toppen! Alla reglar i alla väggar är nu på plats. Skönt.

Dags för takstolarna. Leika har varit loj dessa två dagar i hettan. Skuggläge har varit hennes motto.

Det är inte bara att slänga upp dem och schwunga på plats. De måste modifieras, tänkte inte på det... Hasse modifierar, lägg märke till hur han sitter. Jag förstår inte hur det fungerar.

Nu är två takstolar färdigfixade och uppe men inte riktigt på rätt plats. Två står och väntar på modifiering. Sedan återstår sju.

I år har kaninerna varit lättsålda. Alla ungar är nu sålda eller bokade. Både sorgligt och skönt. Nu får mammorna vila upp sig till nästa år.

En liten BUS har kommit till oss. Vissa skaffar nöjeshus (sommarstuga) andra skaffar nöjesbil.

Byggmusklerna återvänder

När vi påbörjade förberedelsearbetena med detta byggprojekt insåg jag att min fysiska form inte direkt låg på topp. Jag bar en regel i taget och kände mig både gammal och orkeslös. I söndags när vi började byggprojektet hade jag tvåhandsfattning på Gun. Idag upptäckte jag att spikningen skedde med en hand. Reglarna bars lätt två och två åt gången. Byggmusklerna är tillbaka! Härligt! Jag var dålig på att fota när vi byggde klart långväggen. Därav en avtäckt binge med takstolar som första bild. 

Detta är en tämligen normal takstol. Den behöver lite modifiering eftersom vi vill ha kinavipp även på denna byggnad.

Resultatet. Dessutom en liten del av min härliga bil.

Vi hann längre än vi vågade tro idag. Pinnen är uppsatt för att stötta första takstolen.

Hur får man då takstolar på plats utan en tuff maskin som vi hade förra gången? Denna gång är takstolarna förhållandevis lätta. Dessutom är vi listiga och har en viss erfarenhet av takstolar. Först petade vi upp takstolen på detta viset. Upp och ner. Funderade ett tag på att ha en inverterad takås...

Sedan schwungade vi till den. Klart!

Här ser man långväggen vi fixade till idag. Den ser enkel ut men har fler reglar och mer tankeverksamhet än man tror. Takstolen, längst till höger i bild. Morgondagen bjuder på ombyggnad av takstolar och mycket schwungade.

Skuggläge är skönt

Starten på dagen var ljuvlig. Skuggläge, någonting som Leika och jag skarpt gillar!

Vi testade en ny variant. Halvfärdig vägg. Varför? Inte lika många ungdomar hemma längre. För tillfället har vi endast byggsmurfarna. De är bra och starka men en färdigreglad vägg är tung, ack så tung.

Särskilt när den först måste bäras en bit. Därefter ska den upp på kanten. 

Knepet fungerade. Nackdelen? Det tar längre tid att bygga klart den då vi måste flänga på stegar.

Här är hela långväggen på plats.

Vi fick dit andra gaveln och sista långväggen påbörjades. Nu är det bara resten kvar.

Det blev en varm dag. Skönt då med skuggläge för en varm bygghund.