Katten på råttan, råttan på repet, repet på oxen, oxen på vattnet, vattnet på elden...

Det är inte alla som har en byggsåg i sitt sovrum. Varför har vi det? Jo, vi väntar FORTFARANDE på den sista delen av golvet. Golvet fanns inte på lager och nytillverkades i Finland. Därefter skickades det till Sverige. Hem till oss? Icke. Det var samma krångel som när de skickade huvuddelen av golvet. När golvet inte dök upp på utsatt tid väntade jag någon dag extra innan jag började härja. Golvet lokaliserades och i tisdags dök det äntligen upp. Då visade det sig att de hade skickat för lite golv. Förvånad? Nej, vid det här laget har jag vant mig vid alla möjliga misstag som kan ske i samband med detta husbygge. Tänk vad skönt det blir när byggsågen flyttar hem till verkstaden igen. Den härliga känslan hade jag inte fått uppleva om den inte hade mellanlandat i sovrummet i över en månad. Resten av golvet är utlovat till de första dagarna i maj. Jag tror ingenting om detta utan väntar och ser.

I badrummet står nästa trotjänare. Kompressorn. Den väntar på att få hjälpa till när de sista listerna ska sättas på plats. Listerna kan vi inte sätta på plats förrän golvet lagts på plats och oljevaxats.

Detta är tröskeln in till vårat sovrum. Vi har kommit på att den borde mörkbetsas. Glipan mellan golven väntar på en list. Listen finns men först måste golvet läggas och oljevaxas innan den får komma på plats.

Vi har listat allt som går att lista. Badrummet och sovrummet är helt klara. Dörren in till sovrummet är halvklar. Innan resten av fodret kan sättas på plats måste golvet läggas och oljevaxas. Sedan kan foder och list sättas plats.

Nu när vi bara väntar på golvet varför gör vi inte klart täljstenskaminen? Jo, först måste golvet läggas klart och oljevaxas sedan kan sista stenvarvet få komma på plats. Känslan när byggsågen och kompressorn flyttar kan nog inte mätas med känslan när golvet läggs klart.

Varför vi inte satt salningen på plats? Jo, vi fick inte all salning. Det fattades en bit... Den har levererats till Hasses jobb under dagen, hoppas jag. Jag är oerhört tacksam mot byggnadsnämnden (när Fan blir gammal blir han religiös) över att vi fick klartecken till besittning av sista skeppet trots att sista delen av golvet fattades. Det är skönt att bo i hela huset. Fortfarande vilar det en känsla av overklighet över boendet. Tänk att vi får bo så vackert! Är det verkligen vi som har byggt allt detta med våra händer? Än så länge ångrar vi inte någonting med husbygget. Alla lösningar passar oss perfekt och i dagsläge hade vi byggt exakt likadant igen. 

Lyckat morgonmöte

 I morse hade vi ett morgonmöte. Klockan 7:20. Med byggnadsnämnden. Det var dags att visa upp sista skeppet. Den här gången visste vi hur det hela gick till och var inte nervösa, snarare förväntansfulla. Vi fick klartecken på att flytta in. En bättre start på dagen kunde inte vi få!

 Sista delen av golvet tillverkas i Finland och beräknas komma till oss under vecka 16. Innan dess är det ingen större idé att ta bort byggsågen. Den flyttas ut när vi använder den, jag lovar!

Många gånger får vi frågan om Leika är snäll. Jag undrar vad det är för vits med att ha en elak hund. En elak familjehund är ingenting som jag vill ha. Elaka hundar är oftast rädda och slagna hundar. Leika hade potential att bli en elak hund. Hon var strykrädd när vi tog över henne för 5-6 år sedan. De tendenserna försvann första halvåret. Åthutningar och tillrättavisningar får hon av oss men aldrig slag. Det räcker bra att använda rösten.

 

Varje dag går hon en skön promenad med Hasses pappa. Han är en riktig hundmänniska precis som Hasses mamma. De bildar en skön trio under dagarna när vi jobbar. Leika söker efter godis, springer efter pinnar och går på promenader. Det är härligt med en pigg och aktiv äldre generation. Jag gillar situationer där alla vinner. Husbygget blev ett mycket lyckat drag. Vi fick en bra plats att bo på, hunden har sällskap under dagarna och de båda hushållen har nytta och glädje av varandra.

De dagarna på året när mina barn fyller år är mina glädjedagar. Under födelsedagarna tänker jag tillbaka och minns den obeskrivliga lyckan när jag för första gången fick hålla mina nyfödda barn i famnen. Jag firar att jag har fått uppleva ännu ett år tillsammans med dem. Igår var det dags igen. My fyllde 17 år. Födelsedagsmiddagen firades i stora skeppet. Vi tände braskaminen och dukade ett bord mitt på vardagsrumsgolvet. Det är inte så stor mening med att börja möblera särskilt mycket innan sista golvet kommer. Efter att golvet har kommit på plats ska det hårdoljevaxas, det ska listas, sista stenvarvet på kaminen ska på plats och sedan kan vi möblera.

 

Byggsmurfan har kommit för att fira påsk med oss, eller är det för att träffa Noah? Hon är i alla fall här på ett av sina besök och det är alltid lika trevligt att träffa henne.

 

Månen sken genom halvmånefönstret när vi låste och släckte inför sänggåendet.

 

Det här har varit Leikas favoritplats ända sedan vi började bygga huset. Hon har fin utsikt och koll på allt som händer utanför.