onsdag 31 juli 2013

En lycklig man

 
Högst upp på väggen syns vinkeljärnen. Det är så det skall se ut innan man lyfter på takstolarna. Tänk vilken tur att vi inte kunde lyfta på alla takstolarna förra gången. Då fick vi chans att förbereda huset på rätt sätt och göra som man ska den här gången. Man lär så länge man lever.
 


Ett stort stycke uttråkad bygghund.
 
Här kommer dagens första takstol på plats. Det blåste ganska friskt idag. Tack vare ett gott samarbete kom alla sex takstolar på säkert utan incidenter.

Med hjälp av Hasses starka och trygga händer kommer nästa takstol på plats. Hmm, magen har krympt betydligt...
 

Byggsmurfarna använde en pall som gungbräda när alla takstolarna kommit på plats. Hur är det man säger? Små barn roar sig lätt...?
 
Utan att tveka balanserade Bygg-Smurfan högt bland takstolarna och vägde in dem i lod med hjälp av vattenpasset. Duktig tjej!
 
Hasse styr en takstol så att den kommer i lod. Allt enligt Bygg-Smurfans anvisningar.
Här syns Bygg-Smurfen i bakgrunden då han övervakar arbetet. Beredd att rycka in om det behövs.
 
 
Här syns de tre ombyggda takstolarna som möter bastardtakstolen.
 
 
 

 
 
Idag kom då äntligen de sista sex takstolarna på plats. Hasse blev en mycket lycklig man och har skinit i kapp  med solen hela dagen. Jag har prutat på färg och fått till en bra affär, tror jag. På fredag får vi hämta färgen. Dottern och jag åkte in till stan och handlade mat. Vi fick order om att även inhandla 500 st ankarskruv. Väl hemma frågade jag lite försynt var dessa skruvar skall sitta. Lite generad berättade Hasse att de skall ersätta de befintliga skruvar som nu sitter i takstolarnas vinkeljärn. Han hade köpt fel sort. Suck. Jag och My får avbryta vårt arbete med gipsskivor och byta skruvar istället... Takstolarna har sjunkit till samma nivå som byggnadsnämnden i min värld. Det tar bara tid och är en massa krångel.
 
 
 
 
 
 
 
 

tisdag 30 juli 2013

Säters mentalsjukhus

Förra veckan bestämde vi att denna tisdag skulle vara lediga från bygget. Var hittade man då mig och Hasse denna arla morgon? Jo, på bygget. Vi tänkte hinna med ett par timmars arbete innan det var dags för lite utflykt med familjen. Vad vi gjorde? Det syns på bilden. Märker ut var takstolarna ska stå. I morgon kommer vår lyftare för att lyfta de sex felande takstolarna på plats. Denna gång har vi bestämt oss för att vara väl förberedda och märka ut var de skall stå. Hasse på stegen med måttband, timstock, vinkelhade och penna i högsta hugg.
 


Jag satt på syllen med kaffemugg, gammal takplan, ny takplan och miniräknare i beredskap. Min uppgift var att berätta var takstolarna ska stå. Denna gång var jag mycket tjatig. Efter varje mått lade jag hela tiden till cc vilket betyder att måttet avser mitt på takstolen inte i någon av kanterna. Det är det som har blivit fel tidigare...
Leika vände oss ryggen och önskade sig långt bort.
Tröttnade på utsikten och sov ett tag.
Hittade en ny plats för vila.
Spanade ut över nejden.
Här mäts ut var på bastardstolen tre av takstolarna skall fästas. Det är viktigt att mäta rätt. Leika övervakar arbetet.
 
Änden närmast kameran skall fästas i bastarden.
Vid lunch blev det äntligen dags för vår lediga dag. Vi åkte till Buskåkers gästgiveri och avnjöt en underbart god lunch. Sedan styrde vi kosan mot Säters mentalsjukhus där vi besökte deras museum. Det blev ett intressant och skrämmande besök. För 100 år sedan krävdes det inte mycket för att hamna där. Undra om inte Hasse och jag skulle platsat där och då vi som hela tiden mäter och flyttar takstolar. Folk hamnade där av liknanade orsaker på den tiden.
 
 
 
 

måndag 29 juli 2013

En pillochpetdag

Idag har vi haft en pillochpetdag. Jag har åkt iväg på diverse ärenden. Lite byggsopor har förpassats till tippen. Andra sopor har sorterats. Några takstolar har flyttats. Virke har flyttats.

Vi har beställt färg till huset. Målningen av huset är någonting som jag verkligen ser fram emot. Det är ett sant nöje att måla hus enligt min mening.
 Besöken har avlöst varandra denna dag. Några förstagångsbesökare och några trogna som återkommer med jämna mellanrum. Alla har kommit med glada tillrop vilket gör arbetet lättare och roligare.

 Hasses rygg har blivit uträtad och han fick stränga order om att hålla sig lite stel och lugn ett tag. Vi valde därför att inte köra ett planerat kvällspass. Istället åkte vi runt och kikade på färgsättningar och plåtarbeten på andras hus. Just nu är vi oerhört enkelspåriga, det är bara hus, hus, hus och hus i våra skallar.Trots att vi nu har byggt varje dag i över tre veckor är det fortfarande roligt. Visst, ibland värker våra kroppar av utmattning och vi skiljer av för kvällen. Trots det kan vi inte riktigt slita oss, innan läggdags sitter vi nere vid bygget och filosoferar i stort sett varje kväll.

Här är en hög avsågade spontluckor. Jag planerar att bygga vinterburar till några lyckliga kaniner av dem.
 
Här samlar vi spillvirke. Tänk vad underbart det blir att elda i kaminen.
 
Hasse har låtit bygga sig en plattform.
 
Lite gips satte vi också.
 
 

söndag 28 juli 2013

En lyckad kupp

I morse gjorde jag en lyckad kupp. Jag hade ställt fram väckningen en hel timme. Vi gick snällt upp och kom igång en timme tidigare.

Pappas gamla bergssprängare är vår byggradio. Det är oerhört bra ljud i den.
 
 
 

Här har vi påbörjat nästa tak. Inte helt lätt då vi inte har någon byggnadsställning i anslutning till detta tak. Dessutom saknas den snälla vippen. Hasse och jag hjälptes åt till en början. Sedan jobbade han på själv med taket.
 

Här har han kommit en bit till.
 
 
Volia! Här är han klar med all råspont, vilken kille!
 
 

Min kollega och dotter har legat för ankar ett par dagar. En elak sommarförkylning fick henne att gå ner för räkning. Idag var hon åter på benen. Vi satte gips.
 
 

Satte gips.
 
 

Satte gips. Här syns även ett gäng takpannor som har kommit lite närmare taket. Vi väntar lite med att lägga dem på taket.
 
 

Noah och Jossan såg ut som två smurfer. Jag döpte den till Bygg-Smurfen och Bygg-Smurfan. De slet hårt med några av de 13,5 ton takpannor som skall upp på taket. Jag kan tänka mig att de kunde identifiera sig med slavarna i Egypten som bar stenblock till pyramiderna. De utförde ett enormt jobb! Tungt och slitigt. Undra vem författaren syftar på, smurferna eller slavarna...
 
 
Leika testade skottkärran.
 
 
Den här hinken har överlevt sig själv. Troligtvis är den inköpt på 70-talet och fungerade många år som vattenhink i sommarstugan. Mina föräldrar drog in vatten i början av 80-talet och hinken fick då flytta ut i trädgården som bevattningskärl. På sin ålders höst perforerades botten på hinken och den fick bli odlingshink åt diverse tomatplantor. För två år sedan beslutade min mamma att den skulle slängas, hon gillar att slänga saker. Jag lyckades lägga vantarna på den och nu fungerar den utmärkt att samla spillvirke i. Hålen i botten är perfekta när det regnar då hinken inte samlar vatten och spillvirket blir inte vått.
 
 
 
 
 

lördag 27 juli 2013

Jag ramlade av taket tre gånger i sömnen

Igår var det en ganska tråkig dag. Vi jobbade för fullt med saker som inte syns så mycket men måste fixas. Här sågas kanten på taket till.
 
 
Här sätts insektsnät på plats och planka över. Helt enligt regelboken. Det skall bli spännande när vår kontrollansvarige kommer och kontrollerar att vi har skött oss.
 
 
Vi byggde mer byggnadsställning. Någon (jag) skruvade ihop nya luckor så att vi har någonting att stå på. Tidsödande men ack så viktigt.
 
 
Idag började vi med att såga av den andra änden av taket. Natten innan jag sågade av denna kant ramlade jag av taket tre gånger i sömnen och vaknade alla tre gånger i sängen, tack och lov. Ja, jag har respekt för höjder men det här taket går riktigt bra att vandra omkring på. Dels är det precis lagom högt och dessutom är lutningen snäll.
 
 
Händige Hasse fixade till ett litet kaffebord åt oss.
 
 
Vi letade reda på 2,6 km läkt som skall upp på taket. Det är det undre paketet...
 
 
Hasse finner på råd. Han kilar in några plankstumpar med hjälp av kofoten.
 
 
Nu ligger vikten ute på kanten och det går att få loss läkt i mitten.
 
 
Här kan man dels se hur Hasse tar loss läkt. Det som är lite roligare att titta på är hans drängbränna som syns. Lägg märke till den vita randen ovanför strumpan och nedanför shortsen.
 
 
Vi nöjde oss med en bråkdel av de 2,6 km läkt som finns. Här väntar den på att få komma upp på taket.
 
 
Längst ut på taket har vi en liten vipp. Den glade snickaren som besökte oss tidigare i veckan för att snickra våra berömda takstolar. Han skakade bekymrat på huvudet när han såg våra vippar. Enligt honom kommer vi att få problem om fem år med taket. Då knöt det sig ordentligt i min mage. Efter lite funderingar kom jag fram till att Fiskarhedenvillan troligen inte tar fram hus vars tak endast håller i fem år. Det fick bli ännu ett samtal till företaget. Vi fick lugnande besked men kunde köra på dubbla lager takpapp för att verkligen vara på den säkra sidan. Den sidan vill vi gärna vara på därför satte vi på dubbla lager över vippen.
 
 
Här isoleras ytterhörnet inför gipsningen.
 
 
Vad Hasse och jag ägnade lördagskvällen åt? Drack vin? Åt god mat? Nej, vi FLYTTADE TAKSTOLAR! Så här såg det ut före.
 
 
Här är vi klara.
 
 
Nu är denna sida av taket färdigt för regn. Vi fick rådet att lägga på regel så fort som möjligt efter att takpappen kommit på plats. Den som gav oss rådet har byggt ett liknande hus. Han lade på all takpapp och åkte hem. Nästa dag fick han göra om hela jobbet. Vinden hade fått fatt på pappen och dragit av den. Man ser även att det har kommit upp tre nya gipsskivor på långväggen.